en arvedel

hur vansinnigt är det inte att sitta i en lägenhet på söder i Stockholm och planera att rusta upp ett obebott ruckel långt norr om polcirkeln ... men barndomens rötter har en enorm dragningskraft och jag tänker i alla fall försöka


ett gammalt hus som drar i mig
vinkar och blinkar
det är inte så farligt

visst är nog syllen murken
visst är nog hussvampen på gång
visst finns mängder av döda ekorrar på vinden
visst finns sorkfeber i vedhögarna

vedhögarna som bröderna slet ihop
under alla år av ångest
och visst är lukten kvar
av decennier av misskötsel

den unkna sura inrökta smutslukten
men nu blinkar även dom till mig - bröderna
det är inte så farligt
men jag kanske är galen

murkna syllar har man klarat av förr
jajamen det fixar sig
hussvampen kan man sanera
jajamen det ordnar sig
liken i sågspånen på vinden
kan sugbilen ta hand om
och sorkfeber dör man inte av

brödernas närvaro känns inte skrämmande
var inte rädd
vi tar hand om dig

ett gammalt hus
ett hemman
med mina rötter som drar
blinkar och vinkar
lugnet och älven
jag behöver det

huset behöver mig
behöver ett nytt liv
i en ny tid
upprättelse

riv det
bränn ner skiten
bygg nytt

men jag är nog galen
huset reser sig ur igenväxt mark
sträcker på sig
bugar och säger tack

med nytt liv
ny energi
spring i trappen
kaffekok på vedspisen
vitmålade stockar i pörtet
skratt och gråt i kammaren

får som betar på ängen
potatis som växer i landet
och jag som skrattar mot midnattssolen